För personer med cerebral pares rekommenderas det att man börjar med fysioterapi så snart som möjligt. Men vad innebär det för en vuxen individ och hur ska övningarna genomföras?
Vad innebär det?
Fysioterapi, som är den nya benämningen på sjukgymnastik, är en gren inom rehabiliterande hälsa, och anses vara en av de viktigaste aspekterna vid behandling av individer med funktionsnedsättning, såsom cerebral pares. Fysioterapi kan hjälpa individer att lindra muskelsmärta och stelhet, öka rörligheten och förhindra att eventuella rörlighetsproblem förvärras. Sammantaget är det huvudsakliga målet att öka förmågan att kunna delta i och utföra dagliga aktiviteter med hjälp av övningar, behandlingar och hjälpmedel – allt anpassat till varje individs behov (source).
Syftet med att använda hjälpmedel är att stödja individer i deras dagliga aktiviteter och säkerställa fortsatt deltagande oberoende vilken miljö, som skolan, på jobbet och hemma. Exempel på hjälpmedel är rullstolar och gånghjälpmedel såsom rullatorer. Det är viktigt att det görs en professionell bedömning av den enskilde individens behov för att man bättre ska kunna avgöra vilken typ av hjälpmedel och hjälpmedelsteknik som är bäst (källa).
Med detta sagt har det gjorts lite forskning och ägnats lite uppmärksamhet åt vuxna med cerebral pares, och kunskapen om denna population är begränsad (Peterson, Gordon and Hurvitz, 2012). Som en följd av detta är förståelsen för vuxna med cerebral pares dålig, vilket gör det svårt att förebygga hälsokomplikationer och underlätta rätt behandling (Peterson, Ryan, Hurvitz & Mahmoudi, 2015). Detta får konsekvenser även i vardagen, där offentliga platser och gym ofta inte är anpassade på rätt sätt, vilket skapar ett hinder för deltagande. Fokus här handlar om rekommenderade aktiviteter, men det är viktigt att ha i åtanke att det fortfarande återstår mycket att göra när det gäller att eliminera hinder för deltagande (Jahnsen 2005).
Fysioterapi i vuxen ålder
Även om det rekommenderas att personer med cerebral pares påbörjar sin behandling i tidig ålder är fysioterapi precis lika viktigt för vuxna som det är för barn. I själva verket kan en person påverkas allt mer av sin funktionsnedsättning genom livet, på grund av den extra stress och de påfrestningar som kroppen utsätts för över tid (källa). När kroppen växer finns det också ett behov av att upprätthålla en viss kroppsstyrka för att hålla mobilitetsnivåerna uppe.
Forskning tyder också på att vuxna med cerebral pares löper stor risk att utveckla kroniska sjukdomar, som diabetes, astma och hjärtsjukdomar. Man har kunnat visa att dessa sjukdomar är kopplade till betydande försämring av mobiliteten, på grund av trötthet, ineffektiv gång samt muskel- och ledvärk (Peterson, Ryan, Hurvitz & Mahmoudi, 2015). Detta understryker behovet som vuxna har av fysioterapi och av ett minskat stillasittande – inte bara för att göra det lättare att övervinna utmaningar i vardagen, utan också för att undvika att kroniska sjukdomar utvecklas.
Även om en del individer inte kan utföra vissa aktiviteter och övningar, är de viktigt att komma ihåg att det kan räcka med lite aktivitet för att uppnå hälsofördelar. Med detta i åtanke bör man undvika att se på träning i termer av allt eller inget. Faktum är att många vuxna börjar i liten skala och utvecklas successivt över tid, så det är fullt möjligt att uppnå resultat med träningen även om man gör mindre än vad som rekommenderas (källa).
Fysiska aktiviteter och övningar
Studier föreslår en kombination av kardiorespiratorisk uthållighetsträning och förstärkning av musklerna, samt ett minskat stillasittande för att förbättra hälsan, konditionen och den övergripande rörlighets förmågan.
För att förbättra den kardiorespiratoriska hälsan rekommenderas det att man fokuserar på övningar som involverar de stora muskelgrupper och som är kontinuerliga och rytmiska till sin karaktär. Några exempel är step-ups, cykling, armövningar och simning. Dessa övningar bör utföras minst 2-3 gånger i veckan och varje pass bör som minst vara 20 minuter. Återigen, detta är kanske inte möjligt för alla, och anpassningar bör därför göras för att passa varje individs behov.
Dessutom bör övningar som stärker muskulaturen inkluderas för att reducera muskelsvaghet och öka styrkan. Övningarna inkluderar övningar där flera leder involveras, som sido step-ups och knäböj och övningar som endast involverar en led, som knäextension. För att undvika överträning rekommenderas det att man börjar med en tillvänjningsperiod, och därefter ökar träningsdosen över tid anpassat efter varje individs nivå (källa).
Det är dock viktigt att komma ihåg fördelarna med att minska stillasittande tid. Studier visar att en övergång från sittande till stående position kan hjälpa till att minska det stillasittande beteendet, vilket tyder på att ökad rörelseaktivitet inte bara är en fråga om träning utan att även livsstil och att beteende spelar roll (källa). Fysioterapeuter bör därför uppmuntra till att upprätthålla en hälsosam och aktiv livsstil även utanför behandlingstillfällerna.
Sist men inte minst, övningar och aktiviteter bör vara funktionella till sin natur och hjälpa individen att bättre klara utmaningarna som hen möter i sin vardag. En del har nytta av att bli starkare eftersom det gör att de lättare kan förflytta sig från rullstolen till sängen, medan andra har nytta av att träna med en rullator för att förbättra sin mobilitet hemma.
Om övningarna enkelt kan överföras till livet i vardagen kan individerna lättare se fördelarna med arbetet som de lägger ner och känna större motivation att välja en hälsosam livsstil.
Källor
Peterson, Mark D. et al. "Chronic Conditions In Adults With Cerebral Palsy". JAMA 314.21 (2015): 2303. Web.
Peterson, M., Gordon, P. and Hurvitz, E. (2012). Chronic disease risk among adults with cerebral palsy: the role of premature sarcopoenia, obesity and sedentary behaviour. Obesity Reviews, 14(2), pp.171-182.
Jahnsen, R. (2015). Cerebral parese i livsløpsperspektiv. SOR Rapport, 5, pp. 6-18.
