Övergången från ung till vuxen kan vara krävande, inte minst för någon som har cerebral pares. Var ska jag bo? Vad kan få hjälp med? Det finns mycket att tänka på, men många lyckas bra som självständiga vuxna. Joakim Løberg är en av dem som har genomgått en sådan omställning. Vi har haft turen att få en inblick i vad som har fungerat för honom, och vilka råd han har till andra i samma situation. 

Joakim 5Joakim är en glad och positiv kille på 29 år. Han deltar aktivt i arbetslivet och är också en resursperson för andra som har cerebral pares. Bland annat är han aktiv i CP-föreningen och är en av dem som driver podcasten C-Podden – av och för unga med cerebral pares.

Vi har träffat Joakim och ställt några frågor till honom om övergången från ungdom till vuxen, och vilka tips han har till andra i samma situation.

Joakim möter oss i sin egen behovsanpassade lägenhet. Han hittade den – ena hälften av ett vanligt parhus – när den var i planeringsprocessen. Det gjorde att han fick möjlighet att vara med och påverka utformningen av lägenheten, både invändigt och utvändigt. Läget var en annan viktig faktor; han ville kunna vara så självständig som möjligt i vardagen. Det innebar att bo nära arbetsplatsen och att ha butiker precis i närheten.

Vad ser du som de största utmaningarna i övergången från ungdom till vuxen?

– Det är nog det att bli självständig. Föräldrar bör vara mindre tillgängliga under denna perioden, och du bör lära dig att ta hand om dig själv. Övergången för mig har bjudit på sina utmaningar, men jag har hela tiden varit medveten om att vara så oberoende som möjligt – klara mig själv. joakim_svensk_1 Det målet har jag förresten delat med mina föräldrar också, och det har varit till stor hjälp. Jag valde att åka till Risøy folkhögskola när jag var 17 år. Det var en brant inlärningskurva, men också ett viktigt steg mot att bli mer självständig. Plötsligt var jag ensam och var tvungen att klara mig själv. Det blev en del telefonsamtal hem till mamma, men så småningom förstod jag att jag faktiskt skulle kunna få det att fungera. På många sätt var det att gå på folkhögskola en mjuk övergång från att bo hemma; jag var tvungen att klara mig själv, men hade tydliga ramar och krav att förhålla mig till. 

På folkhögskolan lärde jag mig mycket om att fatta självständiga beslut, och jag fick också bättre insikt i vad jag klarar själv och vad jag behöver hjälp med. Efter folkhögskolan gick jag två år på två olika internatskolor och läste IKT-service. När jag fick lärlingsplats flyttade jag hem till Skien igen – till en egen lägenhet. Åren på internatskola var ännu en övergång och bidrog gradvis till att forma mig till en självständig vuxen. 

Har du några bra tips till andra som är på väg in i vuxenlivet?

Ja, jag tycker att det är viktigt att börja tidigt under ungdomsåren. Det är en process, och behov som bostäder är tidskrävande att skaffa och kräver att man har framförhållning. Vilken boendeform passar mig och mina behov? Egen lägenhet eller gemensamt boende? Dessutom är det viktigt att kartlägga hur mycket hjälp eller assistans du behöver. Då tänker jag på personlig assistans såväl som allt det praktiska i vardagen; till exempel städning och att handla. Det kan också vara bra att överväga hjälp med att kartlägga behov och ansökningar kopplade till kommunala tjänster. Anställda på kommunen, ofta arbetsterapeuter eller fysioterapeuter, utreder behovet av hjälpmedel och anpassning av bostaden, och hjälper till med den nödvändiga utprovningen av olika lösningar. Jag skulle också rekommendera att ha koll på intäkter, utgifter och den egna ekonomiska situationen i allmänhet.

Hämta: Fem vanliga utmaningar för vuxna med CP

Hur är det med hälsan – både den fysiska och den psykiska – är det något man bör vara extra medveten om i övergången till vuxenlivet?

Hälsa är ett brett begrepp, men det är klart att man som barn blir väldigt påpassad, inte minst av sina föräldrar. Efter hand som du blir vuxen blir den kontinuerliga uppföljningen mindre, och du måste aktivt kontakta hälso- och sjukvården vid behov. Det hade nog varit lämpligt att följas upp kontinuerligt, i varje fall tills du är 25 år. 

Joakim 2

När det gäller hälsan i största allmänhet finns det några saker som jag upplever som viktiga: bra kost, aktivitet och träning, bra sociala relationer, tillräckligt med sömn och rutiner. Själv går jag regelbundet till en fysioterapeut som har känt mig i många år. Dessutom gillar jag att simma. I bassängen känner jag mig friare och jag kan få bra träning. Inte minst är det socialt, eftersom jag simmar med en kompis eller med min pappa.

Dessutom skulle jag säga att prioritering är ett nyckelord när det gäller mental hälsa. Man måste fråga sig själv – vad är viktigt för mig? För egen del vill jag kunna vara så självständig som möjligt, och jag vet att det även gäller andra med cerebral pares. Det är bra, men samtidigt kan det betyda att riskerar att bli utbränd. Därför vill jag rekommendera unga och vuxna med cerebral pares att prioritera aktiviteter som är viktiga för just dig, och att lära känna sina begränsningar.

Vi måste också vara bra på att säga till om vi behöver mer assistans, till exempel för praktiska uppgifter. Man behöver inte nödvändigtvis göra allt själv – speciellt inte om det är på bekostnad av sociala aktiviteter. Dessutom måste man se till att få tillräckligt med sömn – det är mycket viktigt. En annan viktig sak är att ha någon runt sig, någon man kan öppna sig för. Om du lägger locket på när det gäller sådant som du grubblar över eller oroar dig för kan det komma en backlash senare. Våga berätta hur du har det.

Vad är viktigast att fokusera på i övergången från ungdom till vuxenlivet? Här är Joakims 7 bästa tips:

  • Börja planera din bostad i god tid
  • Ta reda på hur mycket assistans du behöver
  • Lär dig under resans gång att prova dig fram själv. Kasta dig ut i det. Processen med att bli självständig kan vara tung, men med gradvis inlärning kommer du att bli bättre på att tackla det att plötsligt klara dig själv.
  • Lär dig att hantera kommunikation och avtal med statliga myndigheter
  • Lyssna på dig själv och lär dig hur mycket du orkar
  • Ring och fråga andra som är i samma situation. Bland annat har CP-föreningen ”jämlikar” som kan kontaktas för frågor och råd
  • Få en grundläggande förståelse för den egna ekonomin
New call-to-action
Rikke Damkjær Moen

Rikke Damkjær Moen

Rikke Damkjær Moen bidrar med många års erfarenhet som klinisk fysioterapeut till Made for Movements team. Hennes mission är att få alla, oavsett rörelseproblematik, att få känna glädjen och hälsofördelarna med fysisk aktivitet. Som vår medicinskt ansvariga är Rikke passionerad att dela sin kunskap så att individer med specialla behov, deras familjer och kliniker kan upptäcka möjligheterna och lösningarna från Made for Movement.